Lojvi

Jag är hemma, jag lever, jag är tillbaka i verkligheten även om jag skulle leva kvar i drömmen ett tag till.
Mallis var wonderful, som väntat! Nu känns det inte som att vi har varit där...ganska sjukt hur fort man vänjer sig vid olika miljöer.

Igår var det konsert i bure med espri, det gick faktiskt oväntat bra och ikväll är det dags igen.
Det blir min allra sista konsert med Espri...känns ganska konstigt. Och tråkigt.
Kan inte fatta att det redan har gått tre år. Och nu är det över...
Jag undrar om jag kommer klara mig från tårar, jag som är så känslig av mig. Men jag tror att jag ska kunna hålla mig...iaf till studenten.

Nu är pizzan hämtad och sen måste jag snabbt göra mig klar och sticka mot staden!
Föresten är det hemskt hur dålig kondis jag har, jag och Ida sprang i regnet hem från mormor och jag höll serriöst på att dö av andnöd. hua

bilder från mallis kommer sen nångång!

HOJ