Lojvi

när jag vaknade kändes det som att jag skulle på begravning eller nått.

men en fin avslutning i aulan var det, och det va najs att få lyssna en sista gång på dom som spelade och sjöng så fint:)

sen skulle alla sjunga den blomstertid nu kommer...det gick inte så bra för mig för då strömmade tårarna.

vill inte lämna det här stället. och framförallt inte människorna. kommer sakna alla så sjuuukt mycket.

avsked är inte min grejj.

har besiktat min lägenhet idag oxå, lämnat in nycklar och grejjer, det va tusan jobbigt det med. hela den här dagen är pain. humöret växlar och jag har ont i huvet för allt gråtande, och än är det inte färdigt med det. kommer väl att dö när jag faktiskt ska fara härifrån..

nä, nu får det vara slut på det här deppiga inlägget.

kan ju försöka peppa mig själv med att jag faktiskt drar till turkiet imorn, det kommer bli sjukt najs:):)